Jacob Hollenberg jobbar som överläkare på Södersjukhusets medicinska intensivvårdsavdelning MIVA sedan många år. Han är också forskningsgruppledare, eller chef i mer dagligt tal, för Centrum för hjärtstoppsforskning vid Karolinska Institutets institution på Södersjukhuset, KI SÖS. Den institution där nu professorstjänsten inrättas.
Grattis Jacob! Vad betyder professorstjänsten för ditt arbete?
– Den betyder väldigt mycket! Först och främst är det en oerhörd personlig ära och ett stort erkännande att jag, tillsammans med min fantastiska forskargrupp, bedriver och har bedrivit forskning av väldigt hög klass.
– Professuren ger oss också en viktig plattform så att vi kan ta nästa steg med Hjärtstoppscentrum. Det blir mer resurser, lokaler, stöd och bättre möjlighet att driva igenom ännu större projekt. Målsättningen är att vi ska vara en världsledande forskargrupp inom hjärtstopp. Genomföra kliniska forskningsprojekt med målet att påverka behandlingsriktlinjer, och i slutändan förbättra överlevnaden. Vi vill också bredda forskningen till att omfatta annan akut kardiologi och medicinsk intensivvård. Och jag kommer att leda kurser inom medicinsk intensivvård på läkarprogrammet.
Varför blev det hjärtstoppsforskning från början?
– Varje år drabbas uppemot 10 000 personer av plötsligt hjärtstopp utanför sjukhus i Sverige. När jag var doktorand för 15 år sedan låg överlevnadsgraden endast på 10 % i Göteborg och 3 % i Stockholm. Samtidigt tog Södersjukhusets medicinska intensivvårdsavdelning, där jag precis påbörjat mitt arbete som läkare, emot flest hjärtstoppspatienter i Sverige och endast ett fåtal överlevde. Jag och mina handledare identifierade kliniska kunskapsluckor. Och fick, efter att ha definierat förbättrings- och forskningsområden, chansen att bilda det som kom att bli Hjärtstoppscentrum.
– En av kunskapsluckorna var att tiden till behandling för hjärtstoppspatienter var för lång. Det tog helt enkelt för lång tid innan hjärt-lungräddning startade, eller innan ambulansen kom fram med en hjärtstartare så att livräddande defibrillering kunde ske. Därför utvecklade och testade vi en helt ny metod där larmcentralen även skulle larma ut räddningstjänst och polis, parallellt med ambulansen, vid misstänkta hjärtstopp. Drygt 1500 brandmän och hundratals poliser utbildades. Ett 100-tal hjärtstartare placerades ut i polis- och brandbilar och larmkedjan gjordes om. Vi kunde sedan visa att tiden till behandling kortades och att fler överlevde. Så idag får faktiskt alla brandmän och poliser utbildning i att hantera hjärtstopp, och det så kallade SALSA-larmet (dubbel/trippel-utlarmning) via larmcentralen är nu standard i nästan hela Sverige.
Vad driver dig i forskningen?
– Den dåliga prognosen är en av de saker som driver mig mest. Målet med min forskning är att fler personer som drabbas av plötsligt hjärtstopp ska överleva. Idag överlever bara ungefär en av tio som får hjärtstopp utanför sjukhus i Sverige. Jag tror att överlevnaden vid hjärtstopp kan fördubblas på 10–15 års sikt.
– Jag lockas också av att identifiera just konkreta kliniska problem och kunskapsluckor. Och utifrån det designa och genomföra kliniska randomiserade interventionsstudier. Alltså studier där deltagande patienter slumpmässigt antingen får en viss behandling som ska testas, eller placeras i kontrollgruppen och får den konventionella behandlingen. Den här typen av forskningsstudier har fördelen av att ha ett väldigt högt bevisvärde.
– Det är väldigt givande att leda och delta i spännande samarbeten och större forskningsprojekt, gärna med stort samhällsengagemang.
Vad är Centrum för hjärtstoppsforskning?
– Jag har den stora förmånen att leda en forskargrupp med 25–30 oerhört duktiga forskare, läkare, sjuksköterskor och statistiker. Forskargruppen heter Centrum för hjärtstoppsforskning och är en av få centrumbildningar vid Karolinska Institutet. Det innebär att vår forskargrupp är länsövergripande och har handledare och doktorander från alla större sjukhus i Region Stockholm. Det känns roligt! Vi har även doktorander och handledare från andra delar av Sverige. Centrumbildningen hör till Institutionen för klinisk forskning och utbildning, Södersjukhuset (KI SÖS), vilket känns naturligt eftersom många av oss är kliniskt verksamma just på Södersjukhuset.
Kan du berätta mer om er forskning?
– Från centrumet driver vi flera nationella och internationella studier och samarbeten. Målet är att få fler att överleva hjärtstopp, bland annat genom forskning som kan påverka behandlingsriktlinjer. Vi undersöker om ny teknik och innovation kan förbättra chansen för överlevnad. Men också om etablerade behandlingar kan appliceras på nya användningsområden.
– Till exempel tittar vi på om en ny världsunik hjärtstartar-drönare och SMS-livräddning kan korta tiden till defibrillering och påverka överlevnaden. Vi studerar också om en förenklad hjärt-lungräddningsmetod med bara bröstkompressioner är lika bra som traditionell hjärt-lungräddning. Om nedkylning av hjärtstoppspatienters hjärnor kan förbättra överlevnaden, och om nya läkemedel vid hjärtstopp på sjukhus är effektiva. Andra frågor vi undersöker är om ECMO-behandling kan rädda liv vid hjärtstopp. Och om artificiell intelligens kan göra så att fler hjärtstopp identifieras under pågående larmsamtal med SOS Alarm.
Vilka av alla era forskningsresultat är du extra glad över?
– Jag är naturligtvis mycket stolt över att vi har genomfört ett antal större studier som har publicerats i fina tidskrifter som New England Journal of Medicine, JAMA, Circulation, European Heart Journal och Intensive Care Medicine.
– Men allra gladast är jag nog över att vi har genomfört forskning som har fått direkt påverkan på behandlingsriktlinjer runt om i världen. Exempel på detta är våra studier kring utlarmning av räddningstjänst och polis vid hjärtstopp, förenklad HLR, SMS-livräddning och snabb nedkylning av hjärnan vid hjärtstopp.
– Det blir extremt konkret, och ibland faktiskt känslosamt, när de patienter som kommer in till sjukhuset och som jag behandlar på intensiven i mitt kliniska arbete på MIVA, har fått chansen att ta del av de nya behandlingsmetoder jag tidigare har varit med och utvecklat och studerat i vår forskning.
Du har också intensivvård med i din titel.
Vilken forskning skulle du vilja se där?
– Inom intensivvården vårdas patienter som drabbats av många olika typer av livshotande tillstånd. Här saknas ibland fortfarande tyngre vetenskapligt stöd för olika typer av behandlingar. Speciellt om man jämför med hur starkt det vetenskapliga underlaget är för olika behandlingsstrategier när det gäller patienter med mindre akuta tillstånd. Av det skälet är det extra viktigt att vi spänner bågen och försöker genomföra intensivvårdsforskning av hög kvalitet.
– Det finns många viktiga ämnen som behöver beforskas och många strategier att utvärdera. Det är fortfarande oklart hur den optimala vården av hjärtstoppspatienter på sjukhuset/intensiven ska se ut, och där jag har några tankar på nya forskningsprojekt kring både diagnostik och behandling.
– Det finns också många andra spännande ämnen som jag är nyfiken på. Till exempel om en ny typ av hjärtpump förbättrar chansen för patienter med akut svår hjärtsvikt, hjärtinfarkt och hjärtstopp. Hur och när respiratorvård ska användas i vissa medicinska akuta situationer. Och hur vi optimalt ska behandla patienter med livshotande blodförgiftning.
Du fortsätter som överläkare på MIVA på halvtid.
Vad ger det kliniska arbetet till din forskning?
– Först och främst trivs jag väldigt bra på MIVA och jag tycker att det är fantastiskt roligt att arbeta som läkare där! Det är en extremt dynamisk och spännande arbetsplats med många härliga och duktiga kollegor.
– Jag tror också att kopplingen mellan klinik och forskning är väldigt viktig. Att som läkare behandla patienter med tillstånd som man också bedriver forskning kring, ger en större förståelse kring den komplexitet och de utmaningar som finns både på klinik- och forskningssidan. Men framförallt ger det möjligheter att kunna identifiera kunskapsluckor och hitta nya forskningsuppslag och behandlingsmetoder. Jag tror det skulle vara väldigt bra om fler läkare parallellt med sin kliniska bana deltog i klinisk forskning, och om fler forskare också arbetade kliniskt!
KI SÖS
Jacob Hollenberg blir professor vid Institutionen för klinisk forskning och utbildning, Södersjukhuset (KI SÖS). Läs mer om KI SÖS verksamhet på deras webbsida.
Mer om Centrum för hjärtstoppsforskning
På Centrum för hjärtstoppsforsknings webbsida kan du läsa mer om forskarna och forskningen vid centrumet.
Foto på Jacob Hollenberg: Clas Fröhling, Fotogruppen Sös
