Ett 20-tal sjuksköterskor presenterade sina spännande utvecklingsprojekt under gårdagens seminarium. På bilden ses från vänster Annika Tilliander, vårdenhetschef på ortopeden och doktorand på KI SÖS; Annika Solito, processjuksköterska ischemi, adjungerad klinisk adjunkt (AKA), kardiologen; Anneli Lennberg, chefsjuksköterska Sös och Inger Kull, professor i vårdvetenskap. Foto: Torkel Ekqvist, Fotogruppen Sös
Några av sjuksköterskorna som höll dragningar på seminariet beskriver sina projekt nedan:
I mitt doktorandprojekt tittade jag på varför man väljer att bli specialistsjuksköterska, och vad som påverkar vilken inriktning man söker. Skälen var att man vill göra nya saker, få nya ansvarsområden, få intellektuellt större utmaningar och högre lön. Vi såg också att olika inriktningar attraherar olika grupper. Intensivvård, ambulans, anestesi och operation har störst andel män, och yngre. De som söker dessa fyra områden är också väldigt säkra på sina val. Men 4 av 10 sökande är osäkra på vilket område de vill specialisera sig inom och här har arbetsgivaren chans att påverka genom att välja ett område där det finns behov. Vi såg också att lön under studietiden är ett väldigt viktigt erbjudande för att ta steget.
Annika Tilliander, vårdenhetschef på ortopeden och doktorand på KI SÖS.
Mitt projekt handlar om feedback i klinisk verksamhet. Sjuksköterskestudenter på termin 5 intervjuades (både i grupp och enskilt) om feedback i verksamhetsförlagd utbildning. Men också kring den feedback de ger sina medstudenter efter den medicintekniska examinationen (på de områden där de inte examineras själva). Vi såg att feedback verkligen kan främja lärandet och öka studenternas kunskaper. Men den kan också upplevas som ett hinder, beroende på i vilken kontext feedbacken ges och vilken relation studenterna har till varandra. Feedback väcker känslor. Och feedback kan sätta stor press på studenterna när de känner sig bedömda. Den kan väcka rädsla för att stjälpa eller såra sin medstudent. För att få till bra feedback är struktur viktigt. Det måste finnas förutsättningar i verksamheten och i vissa kontexter är det bra att kunna använda beslutsstöd när feedbacken ges.
Annika Solito, sjuksköterska, processjuksköterska ischemi, adjungerad klinisk adjunkt (AKA), kardiologen.
Mitt projekt utgår från den så kallade BAMSE-studien och handlar om behandling och konsekvenser av att leva med atopiskt eksem, från barndom till vuxen ålder. Det har visat sig att många ungdomar med atopiskt eksem är helt obehandlade. Atopiskt eksem har även en negativ påverkan på barns hälsa och livskvalitet i vuxen ålder. Dessutom har det visat sig att alltför många patienter inte har regelbunden kontakt med sjukvården och/eller får lokalbehandling med kortison.
Susanne Lundin, specialistsjuksköterska inom barn- och ungdom och allergi på Sachsska barn- och ungdomssjukhuset. Egen bild tagen med mobilkamera.
