Hoppa till huvudinnehållet

Sjukgymnastiken på Södersjukhuset – nu och då

Annette Lindeke började arbeta på Södersjukhuset som sjukgymnast 1969 och arbetade här till pensionen 2011. Tillsammans med kollegan Pauline Sidén har hon grottat ner sig i sjukgymnastikens historia på sjukhuset.

På omslagsbilden: Från vänster. Annette Lindeke med patient. Annette Lindeke och Pauline Sidén idag.

- Vi ville sammanfatta sjukgymnastikens historia på Södersjukhuset. Vi skickade bland annat ut enkäter till före detta medarbetare. Vi skrev på detta under pandemin, så det blev många telefonsamtal. Ibland satt vi ute i kylan och skrev, det blev en del papper som plötsligt fångades av vinden. Men vi hade roligt, det blev många skratt, säger Anette.

Södersjukhuset invigdes 1944

När Södersjukhuset invigdes 1944 arbetade åtta sjukgymnaster på sjukhuset. Då var det vanligt att patienter var strikt sängliggande under längre perioder. Det kunde leda till komplikationer som tromboser och lungkomplikationer. Idag mobiliseras patienter från sängen så tidigt som möjligt vilket minskar komplikationerna. Även benämningen sjukgymnast har ändrats. Från 2014 är namnet sjukgymnastik ändrat till fysioterapi och utövaren är benämnd som fysioterapeut.

Annette började arbeta på Södersjukhuset 1969

- Jag började med att vikariera runt på olika avdelningar vilket var en bra start. Man lärde sig mycket om olika former av sjukgymnastik. Åren innan pension arbetade jag även mycket på akutmottagningen.

Anette arbetade största delen av sin karriär på ortopeden, något hennes hjärta slår lite extra för.

- Det var spännande att arbeta med rehab av ortopedpatienter. Det var och är fortfarande mycket knä och höftplastikoperationer.

Metoderna för knä och häftplastikoperationer är något som har ändrats och utvecklats under åren.

- När jag började låg dessa patienter cirka tre veckor på sjukhuset och följde ett mycket strikt träningsprogram. Idag är de flesta patienter uppe och går redan samma dag som operationen och går hem efter några dagar.

- En annan skillnad är att vi förr arbetade mer ”hands on”, det vill säga att vi arbetade mycket med våra händer. Vid andningsgymnastik skulle patienten ligga i olika lägen för att slem skulle komma upp bättre och vi vibrerade och trycke på bröstkorgen. Nu för tiden ska patienten helst upp och röra på sig så fort som möjligt. Vi ger istället instruktioner om att djupandas och hosta. Det vill säga, mer ”hands off”, berättar Anette.

sjukgymnast-annette-keijser-lindeke_3-1.jpg

På bilden syns Anette med en patient som genomgått höftplastikkirurgi. Patienten tränar höftböjning, till att börja med hjälp av en glidbräda som minskar friktionen och underlättar rörelsen.

Bassängbad som rehabträning av patienter

Fram till mitten av 1970-talet fanns en simbassäng där framför allt reumatismpatienter fick träna. För en del patienter hjälpte det varma vattnet dem att röra sig lättare och gav viss smärtlindring.
- En jul installerades en hemmagjord gran i bassängen. Vi fäste grenar på en stol i vattnet och klädde den med julgranspynt. Det var festligt med vattendans kring granen. Efteråt bjöd vi på julkaffe och ett andra dopp, minns Annette.

Simbassäng sös 80 år.png

På bilden syns Birgit Berglund, chef för sjukgymnasterna (1961-76) och Inga Werngren, sjukgymnast, tillsammans med julgranen. Patienter som badar i poolen.