I slutet av december 2024 kom Märit Halmin tillbaka till Stockholm från Libanon dit hon reste två veckor efter att kriget hade startat.
– Vi byggde upp ett traumacenter från grunden. Sedan var jag kvar och arbetade som narkosläkare och tillsammans med en traumakirurg utbildade jag sjukvårdspersonal från hela Libanon, berättar hon.
Första uppdraget i Afghanistan
Hennes första uppdrag för Läkare utan gränser gick till Afghanistan 2015. Senare har hon besökt Jemen, Syrien och Kamerun. Hon arbetade också för Världshälsoorganisationen (WHO) i Libanon under Covid-pandemin.
– Jag har alltid känt att vi lever väldigt priviligierat i Sverige och har velat ge tillbaka till dem som inte haft samma tur. Efter att ha arbetat för Läkare utan gränser har jag insett att det privilegiet är så mycket större än vad jag hade förstått. Till exempel att leva där man är trygg och kan få vård för en vanlig åkomma, det fungerar inte i krig.
Trots att Märit har besökt flera av världens oroligaste platser är hon sällan rädd.
– Jag känner mig inte rädd då hade jag inte kunnat åka, På plats inser man att bomber faller men att det samtidigt pågår ett vanligt liv, jag ser båda sidor. Jag vet också att jag kan åka hem. Det är en helt annan sak för dem som lever i ett krig. Det märker jag på mina kollegor. När jag andas ut efter ett bomblarm börjar de genast oroa sig för sina nära och kära, säger hon.
Sjukvården har blivit måltavla
Under en lång tid har sjukhus kommit att bli en måltavla i krig och konflikter. Det upplevde Märit redan 2015 när hon var på väg på sitt första uppdrag till Afghanistan. Två dagar innan hon skulle resa bombade USA sönder sjukhuset där hon skulle arbeta. På senare år finns många exempel från Ukraina, Libanon, Sudan och Gaza där sjukhus har attackerats. Läkare utan gränsar arbetar aktivt för att attackerna ska stoppas med krav på att Sveriges regering ska ta tydligare ställning. Bara under 2024 inträffade över 300 attacker och andra allvarliga säkerhetsincidenter i projekt där organisationen verkar.
– Attacker mot sjukvården strider mot humanitär rätt och flera FN-konventioner. Vi inom vårdprofessionerna behöver bli duktigare på att fördöma dem och Sveriges regering måste driva på för att frågan ska uppmärksammas mer, säger Märit.
Positiv inställning från chefer
För att kunna resa ut med en ideell organisation som Läkare utan gränser krävs att arbetsgivaren ger tjänstledigt.
– Mina chefer har visat en enormt positiv inställning till att jag åker. Inte minst senast då det var en akut förfrågan om att åka till Libanon med kort varsel och uppdraget förlängdes också en månad, säger Märit.
På frågan om vad hon tar med sig tillbaka till Sverige och sitt arbete svarar hon:
– Jag tycker inte att det nödvändigtvis måste innebära att vi i Sverige ska få tillbaka något för att vi hjälper till och tar ett ansvar globalt. Det kan vi göra ändå. Men med det sagt är det naturligtvis en tillgång för Sverige att ha sjukvårdspersonal med erfarenhet av att ha arbetat med traumasjukvård i krig, inte minst nu när vår beredskap ska öka.
På det privata planet har hon fått många erfarenheter.
– En större del av världen har blivit mer nära än den var tidigare. Jag har rest till länder jag annars aldrig skulle åkt till och fått lära känna deras samhällen, säger Märit.
Läkare utan gränser
Läkare Utan Gränser arbetar i mer än 70 länder världen över. Organisationen bistår människor som drabbats av kriser, krig och naturkatastrofer oavsett politisk åsikt, religion eller etnisk tillhörighet.
Den som vill arbeta för Läkare utan gränser kan ansöka till organisationen. Märits råd är att man förutom att ha sin legitimation bör ha arbetat ett tag, gärna som specialist för att vara trygg i sin profession. Jobba med oss | Läkare Utan Gränser
Här kan du stötta Läkare utan gränsers kampanj:
